Segerfylld Hemkomst

Fredag vaknade tjugo över åtta för att jävla comviq skulle säga att jag hade två dar kvar på min prisplan underbart kunde sovit tio minuter till. Men jag gör inte samma misstag som i Torsads jag gick upp borstade tänderna snyggade till mig tillräkligt för resan. Jag drog på en gång gick ner på konsum inhandlade lite mat att ha med mig på resan upp till Lindköping. Kom in till centralstationen vid nio tiden okej bara en timma innan bussen går men va bra hinner man med en chai latte innan detta jävulskt goda te. Det är satan som har kommit på espressohouse. Gick ner till svävar terminalen satte mig där och tog det lungt läste metro, så skönt att inte stressa, eller stress kan vara olika ibland så kan det vara positiv stress men det är det aldrig om jag blir stressad under en resa. Men bussen gled upp på stationen och man satte sig till rätta. Gud kommer väl säkert inte lyckas somna nu donk sov till Helsingborg först vinkade till Micke. Åt lite av min macka som jag hade med mig. Tänkte gud vilken jobbig resa utan musik men det är här andra gången som jag åker mellan Malmö Lindköping utan musik man överlever. Satt och ritade läste illustrerad vetenskap. Satt även och skrev en del på min bok har nog klart det första kapitlet nu och ska nog lägga mer krut på att skriva minst ett par kapitel nu i januari och inte häcka framför stargate SG1. Kom fram till Linköping vid halv fyra tiden, när jag kom till Madde å Martin så blev Majja lite rädd när jag kom in igenom dörren hon trodde att det skulle vara Martin som kom hem ifrån jobbet blev lite ledsen då. Tittade lite skumt på mig sen sprang hon bakom Madde`s ben. Vi satt och lekte med Majja tills Martin kom så hade han inte köpt kebabtallrikarna som Madde ville så fick Madde springa iväg själv. Mat i magen och resans nästa etap på började. Den lilla resan till sälen. Både jag och Majja somnade på en gång och sov till Karlskoga då vi båda vaknade samtidigt scarry:) Resan gick relatift bra förutom att jag Madde å Majja satt i backsättet inklämda som en liten sardinburk. När vi började närma oss Vansbro då blev Majja lite shinkig å började gråta. Men sista delen av resan jag vet vad mitt hjärta slår för och det är då Dalarna och Sälen, hur långt jag än reser hur mycket nytt folk jag träffar så har jag bara ett hem. Men det är ett hem som är hos mina föräldrar jag vill ha mitt eget hem här jag vet hur jag vill ha det. Det kommer ta ett tag innan jag kan genomför det. Men planerna ligger i bakhuvet. Men när vi gjorde sista svängen och man såg gatubelysningen som då är lite orangefärgad kände jag hemma. Och när vi klev ur bilen det första som jag märkte av var den totala tystnaden absolut ingenting lätt jag blickade upp emot himlen och såg månen och alla stjärnorna. Det finns en plats på jorden vi alla känner samhörighet och det här för mig är Hemma.