ADELANTE

Malmö, Torsdagen första februari kom ner till Stationen vid elva resan har börjat, med sorsget avsked för vissa av oss och vissa som redan satt och tog det lugnt och väntade på att tåget skulle ta oss till Kastrup och första delen av resan. På Kastrup var det en del väntan innan flyget gick nervös som jag var det enda jag fick i mig var en chessburger meal från BK. Medan Michael köpte den dyraste pizzan någonsin.
När vi var på väg till gaten så var inte Lisa och Emelie där de hade gått iväg och vi blev ganska oroliga när de inte var där, ingen visste var de var. Men de dök upp i allfall vilken tur.
Resan ner till Lisabon var ganska händelselös. Blev instuvad mellan ett par danska pensionärer som pratade någon knepig dansk dialekt som jag inte förstod.
Men ja det verkade som det löste sig lyssnade på musik och läste syd svenskan. Maten på flyget var något utav det konstigaste jag har ätit påminde om fiskbullar men det var kött. Vegetrianerna fick ingen mat.
När vi kom till Lisabon, stod ute i t-shirt och hörde om ros revolutionen av Ola. Vi fick ganska snabbt tag på en flygbuss som tog oss till hotell, det var ett fyrstjärnigt hotell med de största sängarna och skönaste säng jag har sovit i på länge. Vid inchekningen så blev Jenny Mr Nobelius så hon blev väldigt glad.
Gick ut på stan och kom till en galleria som hade en inomhus berg å dalbana som ett par av oss prövade fick till och åka två extra varv.
De hade även en go cart bana på taket ingen prövade det även om jag var sugen.
Det fanns en butik med en massa fantasy böcker en del art böcker som jag ville ha och risk i transformers still. Coolt:p
Vi storssade tillbaks då och tog en taxi till hotellet och hoppade i sängs. På morgonen så ingick det frukost buffe med alla tillbehör man kunde tänka sig på frukost. Kändes som man hade all tid i världen men den tiden gick ganska snabbt slut och vi fick lov att springa till bussen. Kom iväg fem i halv nio när bussen skulle ha gått tjugo över men vadå manjana som är ett ganska stort begrep här i latin amerika.
När vi anlände vid flygplatsen var det inte så mycket som hände, vi slussades iväg till inchekningen på en rejäl myrstig.
På planet så hamnade jag brevid ett latin par som undrade över min klass t-shirt som det står campiare el mundo förändra världen på spanska. Berättade om kursen och sa att vi var fans av Chavez de var väl ifrån medel eller överklassen så det var inte sån givande konversation.
De vissade två filmer på flyget den ena missade jag som verkade som den roligaste med Dustin Hoffman och Kiera Knightley handlar om Dustins leksaks affär som han har ägt i över två hundra år, lite som kalle å chokladfariken med mer magi i. Sen så var det en med kommer inte ihåg hans namn men om en liten pojke som trodde han var utomjording och hur han som terapet skulle hjälpa han.
När vi kom fram till Venezuela så var klockan tre lokal tid jetlag känns visst inte av på en gång utan det tar ett par dar. Sen så hade vi ett par papper att skriva i vart vi skulle bo vart vi kom ifrån osv. Tog ett tag innan vi skrev rätt på de, passkontrollanten var väldigt trevlig först förstod jag inte vad hon menade när hon sa om jag var happie? Så menade hon att hon fyllde år på samma dag som jag ganska roligt.
När vi hade fått vårat bage och kommit ut så skulle Ola ringa ett par samtal men han fick inte tag på de han sökta och vi slog oss ner och väntade vi gick och köpte mat på subway så blev jag lurad på pengar och betalade i svenska kronor 110 för en macka. Ja men det är ju sånt som händer och jag kommer nog inte vara den enda som blir lurad på pengar.
När vi satt och väntade på att det skulle börja rulla på sig så diskuterade vi alienation och fotade varandra ur lustiga vinklar. (se min blogg för bilderna Skogstad83.blogspot.com). Men efter två timmars vänte tid och vi alla hade bestämt att vi visste vad manjana var så hade Ola fått tag på en på boendet vi skulle bo på att de fortfarande höll på att renovera och det skulle ta två dar till.
Vi träffade samtidigt på en danska som hade åkt runt själv i två månader i Peru och Argentina och var hur glad som helst att träffa på oss så hon hade någon att prata danska med. Hon växlade till sig bolivares på flygbussen till en väldigt kass växlingskurs ja hon kunde inte ett ord spanska heller, bara nu i Caracas känns det jobbigt att man inte kan göra sig förståd.
Nästa gång jag åker till ett land ska jag kunna mer än bara engelska.
Vi kom i alla fall fram till hotell atlanta som vi bodde på en natt, vi fick nått läskigt vatten med en massa is i som vi tror var vanligt kranvatten. Vi flyttade sen iväg till ett hotell närmare centrum och på gatan utanför så är den stora karnevalen och jag är väldigt glad över att jag inte är blond som vissa är för alla tycker det är jätte skoj att spruta konfetti på oss. Mer på Petter och Emelie än resten av oss.
De två första dagarna var ganska händelselösa vi tog det mest lugnt och tittade runt, igår hade vi den första föreläsningen av Ivan som är journalist på webtidningen apoera.org som är en alternativ media och som har över 90 uppdateringar dagligen.
Efter föreläsningen gick vi och åt på en väldigt god resturang och sen när notan kom som äkta svenskar skulle vi räkna ner till sista korvöret gud vad jag hatar det. Det blev i allfall löst.
På kvällen så gick jag, Jonas, Göran, Emma, Lisa, Micke och Jenny vi hamnade på en gayklubb som spelade extremt hög techno. Det var väldigt hög musik väldigt rökigt så jag, Jonas och Lisa drog ner och satte oss på ett litet lugnare ställe de spelade salsa och var god stämning.
Vi såg vi hur det blev en del rörelse utanför och de stängde fönstrena och dörren bartendern gick förbi oss och sa att de slogs utanför men okej det är ju ingenting tänkte vi kände oss ganska trygga sen såg vi Emelie komma förbi kom till hotellet sa hon.
När vi kom upp till hotellet så sa Ola att det hade varit upplopp och skottlossning.
Men ingen kom till skada och alla mår bra. Imorrn så flyttar vi till en socialistiskskola lite som Kvarnby fast att den får plats med 500 pers.
Fortsättning följer i det socialistiska äventyret.