Kära läsare.
Detta är inte lämpligt för kapitalistiska öron eller någon annan som tror på personlig försäljning via telefon.
I måndas då började jag på ett jobb på lets talk. Först och främst jag fick det här jobbet kusligt lätt var på anställnings interjuv två veckor senare hörde Christoffer av sig och sa att jag hade jobbet va fan jag har fått kämpat slitigt som fan för att ens engång komma på en interjuv det går inte att få ett jobb så här lätt i dagens Sverige. Okej det måste finnas en hake, men jag kände mig jätte glad att ha fått ett jobb så jag tackade ja och började glatt ringa till folk.
Folken tvekade sa nej skrattade åt mig och gjorde allt för att göra mitt liv så misserabelt som möjligt cheferna sa bara att det är bara att ringa på och få rutin på sakerna ja rutin what the fuck! Ska jag sitta här utan att få nån lön utan nån kredit bara att få en massa nej första dan kom till ett slut och jag fick ett bra jobbat det går bra du pratar bra med kunderna osv osv. Ja tack tänkte jag det enda som höll mig uppe var den nya metal tjejen som började där samtidigt som jag som jag tror också har slutat där efter som hon inte heller klarade av jobbet hon sa att hon skulle komma senare idag men så blev det inte och ja jag vet inte för jag tänker inte gå ditt igen.
Nu idag nej efter dagen så kände jag att jag var på väg till min brytnings gräns av vad mitt pyske skulle klara av jag tänkte innan varje samtal jag ska sälja till den här kunden! Men så blev det aldrig det kom inget samtal och varje samtal blev bara tyngre och tyngre. Så när jag slutade fick jag ett sms ifrån Jonny och sa att jag kunde komma upp till expen där de satt å målade på en banderoll för helgens demon mot att de ska höja busspriserna igen! Som jag tycker är helt absurt och de kommer att marchera in på kommunfullmäktige med den banderollen BRUTAL! säger jag. Måste vara där.
Men när jag kom upp ditt jag bara kände mig trygg igen och jag å Jonny pratade och hen hade ju redan haft ett telemarketing först så sa jag hur kan du vara så dum att säga upp dig ifrån det jobbet! Men nu förstår jag precis varför. Om man är kommunist och ska försöka slå sig in på en kapitalistisk bana ja tror att alla vänster människor i hela världen vrider sig i graven. Gud vad jag mår illa bara att jag tänker på vad jag har gjort. Men gud vad jag känner mig engaerad i att få ett jobb gärna på chock eller någon annan soft metal butik eller ja butiksarbete å gud packa upp varor det är då mer kundkontakt och service än det där jävla skit jobbet.
Så vi gick ner på Sapla och firade att vi inte hade nått jobb! Jippie vi drack ett par öl Sunshine kom förbi men jag vet inte tror inte det blir nått mellan oss orkar inte engaera mig eller ja jag vet inte bryr mig inte. Å det kom också förbi en sån jätte het metalkille och när vi var på väg därifrån så fick vi så där jätte intensiv ögon kontakt mmmm alltså han gjorde hela min dag säger jag.
Nu sitter och skriver lite halv full och väldigt trött sätter på en film och somnar till den nu tror jag sov så gott vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar